På cykel genom Sverige

Strax efter lunch på måndagen gick bussen från Karesuando de 10 milen till Kilpisjärvi. Här var det kallt och blåsigt, rena höstvädret. Kl 17 bordade vi turistbåten Malla för transport över sjön till Koltaluokta,  ett gammalt sameviste. Efter 3 km fin vandring var vi framme vid cementklumpen. Här stannade vi en halvtimme och tog lite skojiga bilder innan vi vandrade tillbaka till Malla för retur till Kiplisjärvi. 


Sandell på väg.



Sandell bjuder på fin bild. Vinter på fjälltoppen.


Tummarna upp för delmål 1.



Svettas mycket måste dricka.



Kl 19:30 började vi cykla tillbaka mot Karesuando. Det blev 5 mil på kvällen innan vi slog upp tältet och försökte sova. Svårt att sova, inte mycket till nattmörker om man säger.

Camp Lars i Finska vildmarken.


Renar på avstånd. Kunde inte fotografera renen som sick-sackade förvirrat 
framför oss ett par hundra meter. Häftigt.  



Så här ser de 11 milen mellan Kilpisjärvi och Karesunado ut. Inte så konstigt
att få väljer cykla sträckan. Jävligt jobbigt - upp och ner och upp och ner.

Karesuando är Sveriges nordligaste kyrkby, en bro över Muorioälven anknyter till finska Karesuando. Här är verkligen fint. Vandrarhemet ligger just intill Kaarevuopio-sjön och på andra sidan sjön ståtar höga skogsklädda berg. Väldigt vackert. 

Vi fräffade ett tyskt par till frukosten, ett par riktiga Sverigeälskare.  Dom var på sin årliga resa i Norrland i sin Volvo 245:a. Sverige börjar i Dalsland menade dom.  Det lät som dom visste allt om sverige. Oss kallade dom halvdanskar förstås.  

Vi har haft en fin dag i Karesunado, tog en tur över älven till finska sidan och lånade lite verktyg till cyklarna. Transporten upp var inte snäll mot dom. Om några timmar tar vi bussen till Kilpisjärve. Har vi tur kanske vi kan klippa Treriksröset redan i kväll. 

       

13 timmars resa är slut. Bussen till Karesuando körde oss på vägar som vi skall cykla på om några dagar, rejäla sträckor med skog så långt ögat når.  Vi passerar små öde byar där inte många människor syns till.

Det är regnigt och kallt när vi stiger av bussen på ändstationen i Karesuando - 9 grader och rejäl blåst.  Här syns inte heller några människor till.  Dörren till vandrarhemmet är olåst, bara att stiga på. Våra rumsnycklar ligger i receptionen och en lapp talar om att vi ska skriva in oss i gästboken. Vi kikar på tv en stund sedan godnatt.

I morgon hoppas vi på en stadig frukost på hotellet mittemot, sedan skall  bussresan till Kilpisjärvi och Treriksröset fixas.

Sandell provligger sitt nyinköpta minitält glad hela han får plats.

Färdplan

För något år sedan bestämde sig min gamle vän Lars Sandell och jag oss för att förverkliga en gammal dröm - att cykla genom Sverige. En färd från Treriksröset till Smygehuk. Och nu närmar det sig. Om två veckor, söndagen den 27 juni transporterar vi oss norrut och dagen därpå påbörjas trampningen söderut efter ett snabbt besök på Treriksröset.

Hela grejen är väl lite tokig kan tyckas, vi är ju inga riktiga cyklister. Vi kommer antagligen få pinas på alla tänkbara sätt, man kan ju hoppas man tappar några kilon på vägen som tröst. Men det ska bli skoj och spännande att uppleva Sverige så här.

Så, om tekniken tillåter och hälsan består så skriver jag om vår resa här på bloggen och lägger upp lite bilder från här och där. Kan ju börja visa en bild på "Skeppshultaren", den svarta skönheten som ska rulla de 250 milen. Lustigt att Sandell och jag faktiskt råkade köpa samma cykel utan att veta vad den andre valt. Vi inbillar oss att det är tecken på bra köp.....eller var det skicklig försäljningstaktik som gick hem. Men men, cykeln är fin och den är suverän att cykla på, hoppas den håller vad den lovar.