På cykel genom Sverige

Bussen anlände till Växjö vi 19-tiden (söndag). Efter lite käk och ombyte börjar kvällspasset i rasande fart på 23:an. Av någon anledning känns benen känns alltid piggast på kvällen. Strax innan Älmhult kom det första blixtarna, vi tryckte på ytterligare för att nå fram till Älmhult men det var förstås förgäves, strax var ovädret över oss. Nästan midnatt, kolsvart och blött finns inte mycket annat att göra än att cykla. Det blev en kaotisk natt med skulande här och där, men vi kämpade på hela vägen till Hässleholm där vi anlände framåt morgonkvisten. Det blev totalt 14,5 mil denna långa dag som började med 1,5 mils cykling i Linköping.

Här blir det lite käk och vila innan jag ger mig av mot Österlen för att följa Sverigeleden över Kristianstad, Degerberga och Tomelilla medan Sandell väljer åka rakt ner mot Smygehuk. Jag möter lite regn på förmiddagen men uppåt dagen kommer solen och det blir en lugn och fin tur på landet som avslutas med kaffe och köttbullemacka i Degeberga där jag slutligen också bestämmer mig att sova över i Stugbyn. Trött efter många timmar utan riktig sömn. 6,7 mil blev passet.

Sandell kämpar på och når Romelåsen vid 15-tiden och närmar sig Smygehuk. Själv kommer jag nå målet först i morrn.

Började trampa från Garphyttan vid 08-tiden efter en ganska hygglig natts sömn i tältet, med siktet inställt på Linköping. Solen steker och vi möter vinande vind från syd på vår färd längs väg 19. Det känns som bromsen ligger på.

Vi stannar till vid Riseberga kloster, en fin gammal ruin med sina rötter i 1200-talet. Ser kanske lite risig ut nu, men gavelns resning, metertjocka väggar och grundmurens omfång vittnar om byggnadens forna ståtlighet. Här levde säkert nunnorna ett gott liv en gång.



Vi vek av österut vid Snavlunda några mil norr om Askersund och med lite mer vänlig vind fick vi bra fart på cyklarna. Vid Rönneshytta svängde vi söderut igen genom Godegårda, Tjällmo mot Borenshult i utkanten av Motala. Här fick vi en härlig cykling på lagom kupperade vägar i djupa skogar fria från vind, som gjort för cykling.

Från Motala till Ljungsbro strax innan Linköping blev det en njutbar tur längs Göta Kanal, där vi anlände vid 20-tiden för att knoppa in på Vandrarhemmet. Skönt att tvätta av sig efter 4 nätteri tält och nästan 50 mils irrande på cykel. Denna dag blev det 13,6 mil på 8,2 timmars effektiv cykeltid, Det är bra det för att vara oss.

Viktigt att dricka vatten i värmen - 10 liter per skalle blev det idag. 

En av flera fina bilder Sandell tog längs Göta Kanal.

Massiv attack av knott under natten. 03:30 var måttet rågat och jag tog flykten ur tältet. Allt var täckt med de små krypen - jag själv, tältet, matpåsen, datorväskan, ja precis allt. Händer och ansike fulla med bett. Varför är jag här!! Ut med allt och städa rent så gott det går - upp och ner på tältet och skaka om. Sandell hade samma bekymmer. Det blev några timmars sömn framåt morgonen, cyklingen startade i motvind vid 09-tiden.

Vi lämnade Dalarna och svängde söderut i Västmanland mot Ramsberg. De första två milen i skogen på kurviga och backiga grusvägar. Ganska skoj körning och den täta skogen ger skydd för vinden. Det är mycket slalomåkande och parerenade mellan makadamstenen, det smäller och far. Hoppas däcken håller.

Turen gick genom Storå och Nora. I Nora var det festival i solen och sommarvärmen, vi ledde cyklarna igenom festligheterna och cyklade vidare till Garphyttan. Där fan vi en pizza att käka på. Vi fyllde på vatten, laddade mobilen och gav lite dricks och tackade för vänligheten. Vi cyklade en bit utanför Garphyttan och slog upp tältet.

Det blev 11,7 mil i motvinden.

Vänjer mig aldrig att sova i lilla tältet, somnar till och vaknar i ett. Nåväl, samlade ihop pinalerna tidigt och cyklade till Ornäs där vi tänkt besöka Ornässtugan, stugan som en gång Gustav Vasa tog sin tillflykt till bort från danskarna. Stugan visade sig ligga lite avsides en halvmils avstickare från vår huvudled, därför fick det va. Stannade till på Ica och käkade fruskost i gräset utanför- sedan upp på cyklen och lika fort av igen - punktering!! Tack och lov på framhjulet så det var lätt att fixa. 

Vi hade en fin tur genom flera vackra Dalabyar mot Mora, där vi tyvärr kom ur spår och tog en ofrivillig tur om Säter, vilket adderade några bonusmil innan vi hittade tillbaka på Sverigeleden. Där fortsatte cyklingen genom Smedjebacken och Söderbärke till Malingsbo där tälten slogs upp vid en liten sjö kring 21-tiden. Passade på att skölja lite kläder. Det blev totalt 12, 5 mils cykling på torsdagen. 

Dalabyar

Så var vi på väg igen. Resandet började 05:40 med tåg från Sundsvall till Gävle, där vår nästa cykeletapp skall starta. Mot Falun.

Sträckan blev son vanligt en kamp men också småtrevlig genom flera fina små charmiga byar. I Storvik hade vi slut på vatten och stannade till i en järnhandel. Vi fick våra vattenflasor fyllda också blev vi bjudna på kaffe med. Alla är så vänliga och hjälpsamma, och jag har har lärt mig att med packning på cykel möter man bara vänliga medtrafikanter. Man släpps före och får bara glada vinkningar och tillrop.

Sträckan avslutades med en lång utförslöpa in till Falun. Vi bromsade in vid första matstället och hungriga magar fylldes med vaddå? Falukorv med extra mycket stekta potatis förstås (och vars två stora starka energidrycker).


 


Med fyllda magar fortsatte vi till Lugnet och kikade på hoppbackarna. Minns Thomas Magnusson och Skid VM-74. Ni vet det där mäktiga rycket i sista backen på 3-milen. Jag ser mig omkring och undrar vilken backe det var? Ah kan vara....Vi kuskar vidare till Ornäs där vi slår upp tälten vid 22-tiden. Det blev 11,7 mil idag.

Sandell lyckades cykla till Skellefteå station i tid för att hoppa på samma buss som jag mot Umeå (envis jävel). Där bestämde vi oss att resa vidare med buss till Sundsvall och turligt nog gick det en direkt, så vi kommer fram redan i kväll.  I Sundsvall kommer vi att gå på Sverigeleden igen efter lunch, nu i riktning mot Falun. I natt blir det övernattning på Södra Bergets vandrarhem i Sundsvall och i morgon förmiddag blir det apoteket för att finna medikament och plåster att lindra "sadelskadorna". Sen hoppas vi vara tillräckligt hela för att cykla vidare ett tag igen.  

Vaknade i Artnäs kl 05.30 förvånade över att jag faktiskt sovit riktigt bra för en gångs skull. Cyklingen till Piteå gick fint, där stannde vi för att käka. Jag handlade lite frukt infför nästa etapp och efter ett kort åskregn lämnade vi Piteå för att cykla mot Boliden. Efter någon halvtimme började jag känna mig matt och illamående och måste uppsöka  toalett. Det var tydligtt att jag fått i mig något jag inte skulle. Jag provade att cykla ytterligare någon mil men det gick inte. Jag måste vända tillbaka mot Piteå och finna något ställe att justera mig på. Nu var frågan hur Sandell skulle göra. Sandell har en dead-line och tiden rinner ifrån, och jag vet inte säkert vad jag råkat ut för. Vi vände och vred på möjligheterna och bestämde till sist att Sandell ska fortsätta med förhoppningen att jag kan hämta in senare på något sätt. Jobbigt och ledsamt.    

Jag vänder om och efter en spytung färd tillbaka till Piteå checkar jag in på Piteå vandrarhem kl 19:00 just innan dom skall till att stänga receptionen. Thank you Lord. Här är dom vänliga och hjälper mig tillrätta. Kvällen går i huvusak åt att rensa magen - usch.

Så denna dag blev det bara 8 mil på 5,5 timmar cykling, och det mesta var mest strul som ni förstår.

Passar på att skicka en hälsning till er som gjort inlägg. Skoj, det muntrar upp - tack.

Efter kvällsturen i obebodda träsk och efter ännu en dålig natts sömn klev vi upp vid 08- tiden. Vattnet och käket var i stort sett slut och måste fixas. Vi hade lämnat Sverigeleden för en stund och på vår jakt efter mat lyckades vi irra oss alldeles fel och hamnde söder om Kalix i Båtskärsnäs. Frustrerade över misstaget och att vi förlorat 1,5 mil bestämde vi oss för att ta en kortare väg runt bottenviken och gå rakt mot Luleå istället som planerat över Morjärv och Boden. Lite obekväm cykling på motortäta vägar men ett bra val visaden det sig. Vi kom snabbt fram och vid Luleälv fick vi se solen gå ner bortom trädtopparna i underbara färger.  

Efter denna specialsträcka sökte vi oss åter mot Sverigeledenoch vid midnatt slog vi upp tältet vid Artnäs. 

Cyklingen flyter på bättre och bättere men det ömmar och spränger fortfarande i kroppen förstås, man får bita ihop hela tiden. Men återhämtningen efter stigningaran går snabbare och anbbare, och mjölksyran kommer inte lika fort längre. Det blev 15,5 mil på 10,5 timmars cykling på lördagen.

Efter en rejäl frukost på vandrarhemmet i Pajala gav vi oss iväg vid 10-tiden. Dagens tur gick till stora delar längs mäktiga Torneälv, och blev en riktigt behaglig tur tack vare en underbar miljö och en lätt vind i ryggen. Vi käkade i Övertorneå på en trevlig restaurang som låg just intill älven. Efter maten fyllde jag mina flasor med färst älv-vatten också bar det av igen. Vi vände inåt landet strax före Karungi och efter att par timmar cykling i ingememansland slog vi upp tältet i Lappträsk några mil nordöst om Kalix. Det blev 16,7 mil under 10 timmars effektiv cykling.

Vi besökte trevliga Sopperogården för att käka frukost och passade på att kika på "Den Gode Herdens Kyrka" som ligger i anslutning till Sopperogården. Kyrkan flyttades från Filborna i Helsingborg i mitten på 80-talet fick vi veta.

Vi reste vidare mot vårt nästa färdmål, Masugnbyn. Vi hade haft bästa väderförhållande fram till onsdag eftermiddag då plösligt uppfriskande regnstänk övergick till ett rejält oväder. Dyngblöta tvingades vi avbryta och slå upp tälten. Tälten stod inte emot det långvariga regnet och efter nägra timmar var allt genomblött. Vid midnatt bestämde vi oss för att vi lika bra kunde packa ihop och cykla vidare, håller värmen bättre så. Vi cyklade igenom en sovande Masugnby och två mil senare dök en grillstuga upp  vid vägkanten som vi tog skydd i. Det blev ingen sömn den här natten och vid 6-tiden cyklade vi de sex milen till Pajala för att finna en riktig säng att sova i.

Kyrkopodiet med timmerstugan vid Sopperogården.

Kilpisjärvi-Karesuando är en spännande och rolig väg att cykla men också krävande. Skönt att ha det gjort.

Vi provianterade och vilade en stund i Karesuando innan dagsetappen gick vidare till Soppero  där vi slog upp tältet vid 22-tiden. Då hade vi kommit 16 mil, sisådär 235 kvar bara. 

Tältet slår man upp kvickt.  Efter att man hoppat av cykeln tar det någon minut innan myggorna  och knotten  anfaller. Så, snabbt upp med tältet, in med sakerna och sig själv. Några myggor tränger sig med in -REVENGE! För oss finns bara två platser att vara på – på cykeln eller i tältet. Och man måste cykla på, under  10 Km/h så kommer dom jävlarna.

Sandell passerar gränsen till Sverige efter turen på finska sidan  -  ”home again”.

En av Idivuomas vackra stenbroar på vägern till Soppero.

Strax efter lunch på måndagen gick bussen från Karesuando de 10 milen till Kilpisjärvi. Här var det kallt och blåsigt, rena höstvädret. Kl 17 bordade vi turistbåten Malla för transport över sjön till Koltaluokta,  ett gammalt sameviste. Efter 3 km fin vandring var vi framme vid cementklumpen. Här stannade vi en halvtimme och tog lite skojiga bilder innan vi vandrade tillbaka till Malla för retur till Kiplisjärvi. 


Sandell på väg.



Sandell bjuder på fin bild. Vinter på fjälltoppen.


Tummarna upp för delmål 1.



Svettas mycket måste dricka.



Kl 19:30 började vi cykla tillbaka mot Karesuando. Det blev 5 mil på kvällen innan vi slog upp tältet och försökte sova. Svårt att sova, inte mycket till nattmörker om man säger.

Camp Lars i Finska vildmarken.


Renar på avstånd. Kunde inte fotografera renen som sick-sackade förvirrat 
framför oss ett par hundra meter. Häftigt.  



Så här ser de 11 milen mellan Kilpisjärvi och Karesunado ut. Inte så konstigt
att få väljer cykla sträckan. Jävligt jobbigt - upp och ner och upp och ner.

Karesuando är Sveriges nordligaste kyrkby, en bro över Muorioälven anknyter till finska Karesuando. Här är verkligen fint. Vandrarhemet ligger just intill Kaarevuopio-sjön och på andra sidan sjön ståtar höga skogsklädda berg. Väldigt vackert. 

Vi fräffade ett tyskt par till frukosten, ett par riktiga Sverigeälskare.  Dom var på sin årliga resa i Norrland i sin Volvo 245:a. Sverige börjar i Dalsland menade dom.  Det lät som dom visste allt om sverige. Oss kallade dom halvdanskar förstås.  

Vi har haft en fin dag i Karesunado, tog en tur över älven till finska sidan och lånade lite verktyg till cyklarna. Transporten upp var inte snäll mot dom. Om några timmar tar vi bussen till Kilpisjärve. Har vi tur kanske vi kan klippa Treriksröset redan i kväll. 

       

13 timmars resa är slut. Bussen till Karesuando körde oss på vägar som vi skall cykla på om några dagar, rejäla sträckor med skog så långt ögat når.  Vi passerar små öde byar där inte många människor syns till.

Det är regnigt och kallt när vi stiger av bussen på ändstationen i Karesuando - 9 grader och rejäl blåst.  Här syns inte heller några människor till.  Dörren till vandrarhemmet är olåst, bara att stiga på. Våra rumsnycklar ligger i receptionen och en lapp talar om att vi ska skriva in oss i gästboken. Vi kikar på tv en stund sedan godnatt.

I morgon hoppas vi på en stadig frukost på hotellet mittemot, sedan skall  bussresan till Kilpisjärvi och Treriksröset fixas.